Vårat kvarter
Ångest
Dagarna i Istanbul är nu slut för den här gången. Väskan är packad och jag känner inte för att åka hem!
Vardagen hemma i Luleå och kärleken kvar här, det var inte riktigt så det var tänkt!
När alla papper för Murats uppehållstillstånd var klara i februari var väntetiderna 3-4 mån sedan blev det 16 månaders väntetid. Det känns länge när separationsångesten är på MAX i känsloregistret. Givetvis vill jag ha min man i Sverige och VISA verkar omöjligt att få till Sverige. Dessutom är turkarna arga på Sverige. Det är så illa att den Turkiska regeringen satt upp anslag på Ataturks flygplats att Sverige har de flesta våldtäkterna i Europa per capita. Allt för att Wahlström kritiserat de nya lagförslaget att du kan ha sex redan som 12 åring och det är ju helt galet att komma med ett sånt förslag om nu turkarna vill vara med i EU. Erdoghan är inte bara galen han verkställer det mesta som ogillas av övriga världen.
Undrar vad som händer härnäst?
Kommer han öppna gränsen 1 oktober som han säger? Då har vi en ny flyktingvåg till Europa. Hela världen verkar upp & ner! Om han öppnar gränsen hoppas jag att folk kan åka vanliga färjor eller ta flyget istället för att betala skyhöga priser och riskera livet över Medelhavet.