Min historia

 
Det kanske är svårt att förstå för dig som aldrig varit intresserad av hästar att det är en livsstil man lever alla dagar på året och 24/7...
Jag var mitt uppe i "hästeriet" när jag råkade ut för en skada i ryggen.
Mannen i mitt liv var då Hakuna Matata en halvblods valack född 1996. Jag köpte den häst som passade mig helt perfekt!
Att köpa häst för den oinvigde kan enklast förklaras, att det är som att leta efter den perfekta mannen.
Du kan träffa och dejta olika men ingen är din perfekta soulmate inför framtiden...
Jag hade drömmar, visioner och bestämda tydliga mål med Hakuna. Vi hade börjat tävla fälttävlan så smått. Min kompis brukar kalla mig för "Jessica allt eller inget". Nu gick jag all in för träning av både mig och hästen.
Många timmar tillbringades i stallet och pengarna rullade med blixtens hastighet för alla träningar och tävlingar för att att uppnå de uppsatta målen.
Då hände det som inte skulle hända, efter en akut ryggoperation december 2009 släppte en ärrbildning i ryggen maj 2011.
Jag var på tävling i Finland när det hände, ont som satan. Spydde av smärta mellan klasserna som består av tre delar i fälttävlan. Dressyr- hoppning och nästkommande dag terräng, i ett snabbt tempo med fasta hinder under banan. Vi kom på plats 14 med ett hål i ryggmärgskanalen på 11.37 mm som konstaterades på Sunderbysjukhus, där jag fick tillbringa de nästkommande 35 nätterna!
Ny operation- lång väg tillbaka och det gjorde ont i både kropp och själ. Min älskade briard Ivan fick omplaceras hos en bekant som hjälp mig under sjukhustiden. Hakuna såldes efter att jag kämpat på att rida men det ledde till sjukhus besök och sjukskrivningar.
Efter nått år tog jag beslutet att ge upp ridningen.
Mitt i allt elände träffade jag min älskade Murat, som höll på med hästar. Fast han bodde inte bara i fel land, utan var även turk!
Det är tur att vi inte vet något om framtiden, jag blev vansinnigt förälskad och för första gången i mitt liv känner jag mig riktigt älskad för den jag är!
Han är den första mannen i mitt liv som inte försöker förändra något hos mig. Att bli accepterad för den jag är med både mina bra och dåliga egenskaper är amazing....
Återigen har jag kom jag tillbaka till de fyrbenta djuren som fyller mitt hjärta och jag känner mig hel igen.
Nästa operation gjordes 29 april 2016 och äntligen har smärtan flyttat ut från mitt liv som begränsat mig så. Lösningen blev en smärtstimulator som är ett inplantat och som ger ström på nervrötterna S1+ S2 batteriet sitter inopererat på ena skinkan och det laddar jag varje dag.
I framtiden vill jag köpa en ny häst,  fast först när Murat kommer till Sverige.
Tills dess ska jag ta en körlicens, under hösten för att börja med TRAV hästar. Mycket av mitt nätverk hade jag i stallet som  försvann i och med att Hakuna tillslut såldes.
Där försvann också min sociala arena. I Istanbul känner jag mig som hemma och lyckan är att umgås med hästfolk och att få andas häst.
Nu är det dags att komma tillbaka till det livet även här hemma. Jag känner en stor förväntan, att få kasta mig in i ännu en ny värld och känner mig så tacksam över de som stöttat och hjälpt mig så mycket de här åren.
Vad hade jag gjort utan er? Ensam är inte stark, vi behöver trygga sunda relationer för att orka i motvind och JA det finns hopp, det är bara du som bestämmer om du vill leva eller bara överleva.....
Jag nöjer mig inte med att överleva för mitt liv är begränsat och jag vill förvalta det på bästa sätt.
0 kommentarer